Lucka 11 - Elfte December
När jag kommer ner efter att ha sovit ser jag Elouise stå i en märklig dräkt.
-Är det där din luciadräkt? säger jag retsamt.
-Nej, jag har börjat med cosplay, säger Elouise.
-Och det är... frågar jag
-Googla, säger Elouise och försvinner nerför trappen.
Jag skyndar mig att äta min frukost för att sedan springa efter henne ut.
-Är det där din luciadräkt? säger jag retsamt.
-Nej, jag har börjat med cosplay, säger Elouise.
-Och det är... frågar jag
-Googla, säger Elouise och försvinner nerför trappen.
Jag skyndar mig att äta min frukost för att sedan springa efter henne ut.
När jag kommer ut har Elouise bytt om. Och hon står och stampar på den där tomten som förföljde mig när jag byggde den där snögubben!
-Var hittade du den? frågar jag förvånat.
-Varför undrar du? säger hon hemlighetsfullt.
Eftersom jag aldrig haft något bra svar på sådana frågor skyndar jag mig på skolbussen och åker till skolan.
-Var hittade du den? frågar jag förvånat.
-Varför undrar du? säger hon hemlighetsfullt.
Eftersom jag aldrig haft något bra svar på sådana frågor skyndar jag mig på skolbussen och åker till skolan.
När jag kommer hem är Emmie i full ordning med att ordna glögg, en kopp till vardera person i vår nuvarande familj på fyra personer.
-Vill du ha? frågar hon vänligt.
-Gärna, svarar jag och tar en kopp.
-Du vet att det är fullmåne idag, va? frågar hon.
-Nej, säger jag.
-Det sägs att vissa i `känsliga´ tillstånd kan se den vita månen som blodröd, viskar hon hemlighetsfullt.
-Och? säger jag.
-Pappa är i ett känsligt tillstånd, säger Emmie.
-Vill du ha? frågar hon vänligt.
-Gärna, svarar jag och tar en kopp.
-Du vet att det är fullmåne idag, va? frågar hon.
-Nej, säger jag.
-Det sägs att vissa i `känsliga´ tillstånd kan se den vita månen som blodröd, viskar hon hemlighetsfullt.
-Och? säger jag.
-Pappa är i ett känsligt tillstånd, säger Emmie.