Lucka 14 - Fjortonde December
Vi sitter på middag på sjukhuset. Tråkigt. Supertråkigt faktiskt. Jag insisterade på att få ha på mig min kungdräkt, och tillslut gav mamma med sig. Vi sitter i ett tråkigt rum på sjukhuset, där de försökt ge oss lite julstämning genom att sätta upp julstjärnor. Bordet är dukat för tre rätter, och jag inser att det kommer att bli en lång middag. Bredvid mig sitter pappa. Han har inte på sig sina vita sjukhuskläder, utan en av sina favorittröjor, den där gula med teatersymboler. Pappa tycker om teater, precis som jag gör. Han har håret uppsatt i den där slingan han skaffade när han var fyrtio. Som alltid.
Jag tittar på pappa.
-Det kanske är jag som ska välkomna er, säger han.
-Okej, vad blir det för mat då? frågar jag otåligt.
-För det första vill jag säga att de är väldigt kul att vi kan äta middag såhär hela familjen, säger pappa utan att bry sig om min fråga.
-Tack, mumlar jag.
-Jag ska svarar, tillägger pappa.
-Tack, upprepar jag otåligt.
-Det blir först en väldigt god svampsoppa, sedan kommer det älgfilé med gratinerad potatismos och sist har vi en cremé brulée, förklarar pappa långsamt.
-Det kanske är jag som ska välkomna er, säger han.
-Okej, vad blir det för mat då? frågar jag otåligt.
-För det första vill jag säga att de är väldigt kul att vi kan äta middag såhär hela familjen, säger pappa utan att bry sig om min fråga.
-Tack, mumlar jag.
-Jag ska svarar, tillägger pappa.
-Tack, upprepar jag otåligt.
-Det blir först en väldigt god svampsoppa, sedan kommer det älgfilé med gratinerad potatismos och sist har vi en cremé brulée, förklarar pappa långsamt.
På andra sidan bordet sitter Elouise, fortfarande i utsläppt hår. Mamma hann inte fixa till det innan vi stack. Förrätten kommer in och alla sätter igång att äta.
-Hur är det här på sjukhuset då? frågar mamma, en vanlig trevlighetsfras.
-Jo, det är väl bra. Men det är något många undersökningar, svarar pappa trevligt.
Konversationen fortsätter och mina systrar blandar sig in i den. De med. Men snart kan jag inte hålla mig längre:
-Pappa, kan du inte bara säga om du ska fira hjul med oss?
Pappa och mamma skrattar stelt, men fortsätter sedan att prata som om inget har hänt.
-Hur är det här på sjukhuset då? frågar mamma, en vanlig trevlighetsfras.
-Jo, det är väl bra. Men det är något många undersökningar, svarar pappa trevligt.
Konversationen fortsätter och mina systrar blandar sig in i den. De med. Men snart kan jag inte hålla mig längre:
-Pappa, kan du inte bara säga om du ska fira hjul med oss?
Pappa och mamma skrattar stelt, men fortsätter sedan att prata som om inget har hänt.