Lucka 15 - Femtonde December
-Riiiing
Telefonen ringer, och jag bestämmer mig för att svara.
-Hej det är Elena Peach, säger jag mekansikt.
-Hej Elena, det är pappa, säger personen på andra sidan luren.
-Vad är det? frågar jag.
-Jo, det du frågade igår... Jag vet ärligt talat inte. Jag mår bättre nu än i början, men det är inte långt kvar till jul och bättringen går långsamt.
-Vad är det egentligen som har drabbat dig? frågar jag oroligt.
-Du kommer ihåg när jag dök i höstas? Det visade sig att jag har fått något så allvarligt som lungbristningsskador, sedan jag av misstag höll andan. Jag märkte det inte ens. Imorgon ska jag till en tryckkammare för behandling. Det är därför jag ringer.
-Jaha? säger jag och försöker låta neutral.
-Det kan gå riktigt dåligt. Men det kan också göra att jag får komma hem. Anledningen till att jag fick stanna på sjukhuset var att första behandlingen gick sådär. Händer det igen... Pappa avbryter sig.
-Jag fattar. Lycka till, säger jag och avslutar samtalet.
Telefonen ringer, och jag bestämmer mig för att svara.
-Hej det är Elena Peach, säger jag mekansikt.
-Hej Elena, det är pappa, säger personen på andra sidan luren.
-Vad är det? frågar jag.
-Jo, det du frågade igår... Jag vet ärligt talat inte. Jag mår bättre nu än i början, men det är inte långt kvar till jul och bättringen går långsamt.
-Vad är det egentligen som har drabbat dig? frågar jag oroligt.
-Du kommer ihåg när jag dök i höstas? Det visade sig att jag har fått något så allvarligt som lungbristningsskador, sedan jag av misstag höll andan. Jag märkte det inte ens. Imorgon ska jag till en tryckkammare för behandling. Det är därför jag ringer.
-Jaha? säger jag och försöker låta neutral.
-Det kan gå riktigt dåligt. Men det kan också göra att jag får komma hem. Anledningen till att jag fick stanna på sjukhuset var att första behandlingen gick sådär. Händer det igen... Pappa avbryter sig.
-Jag fattar. Lycka till, säger jag och avslutar samtalet.
Jag måste komma ut ur huset. Emmie hör mig och kommer ut ur mitt rum.
-Vad är det? frågar hon oroligt.
-Vet du vad som har hänt med pappa? frågar jag.
-Ungefär, svarar hon. Nåt nytt?
-Han kan dö imorgon, viskar jag.
-Va? undrar hon.
-Jag vill inte prata om det. Kan du följa med ut? frågar jag.
-Okej, men får jag byta om? frågar hon.
-Nej, svarar jag tvärsäkert.
Jag och Emmie springer ut och har snöbollskrig. Krigets allvar får mig att glömma bort pappa för ett ögonblick.
-Vad är det? frågar hon oroligt.
-Vet du vad som har hänt med pappa? frågar jag.
-Ungefär, svarar hon. Nåt nytt?
-Han kan dö imorgon, viskar jag.
-Va? undrar hon.
-Jag vill inte prata om det. Kan du följa med ut? frågar jag.
-Okej, men får jag byta om? frågar hon.
-Nej, svarar jag tvärsäkert.
Jag och Emmie springer ut och har snöbollskrig. Krigets allvar får mig att glömma bort pappa för ett ögonblick.
Jag skakar av mig all snö när jag kommer in i hallen.
-Du städar väl upp? ropar mamma efter mig och stirrar på den blöta fläcken jag lämnat efter mig,
-Ja, såklart! ropar jag.
Men när jag kommer upp i hallen blir jag förvånad. Bredvid ett foto av pappas tår nämligen en trädgårdstomte. Samma trädgårdstomte jag såg den där gången jag byggde en snögubbe. Samma tomte som den som Elouise trampade ner den där gången. Ett skrik stiger upp ur min strupe, och jag vänder mig om. När jag vänder mig tillbaka är trädgårdstomten försvunnen, utan ett spår lämnat.
-Du städar väl upp? ropar mamma efter mig och stirrar på den blöta fläcken jag lämnat efter mig,
-Ja, såklart! ropar jag.
Men när jag kommer upp i hallen blir jag förvånad. Bredvid ett foto av pappas tår nämligen en trädgårdstomte. Samma trädgårdstomte jag såg den där gången jag byggde en snögubbe. Samma tomte som den som Elouise trampade ner den där gången. Ett skrik stiger upp ur min strupe, och jag vänder mig om. När jag vänder mig tillbaka är trädgårdstomten försvunnen, utan ett spår lämnat.