Lucka 2 - Glöggkväll
Jag vet att det var första advent igår. Men mamma jobbade sent och pappa tyckte vi skulle vänta på henne. Igår tyckte jag att det var en allmänt dålig idé, men idag är den betydligt bättre. Så fort vi hade ätit middag började mamma. Jag och Emmie sprang ut till vår snöfria trädgård. Det är redan andra december - och det är inte ens minusgrader. Om det nu finns en tomte så ber jag honom att skynda på lite.
Jag och min syster har rätt roligt ihop. Hon lär mig ordspråk, nya lekar och framförallt hur man blir populär. Jag är en form av pluggis. Det är inte hon. Hon är snygg och populär. Problemet är bara att hon hatar julen, ungefär lika mycket som jag älskar den. Det är ett olösbart problem.
-Kom in nu, det är glöggkväll! ropar mamma.
-Vi kommer, ta´t chill, svarar Emmie. -Så bråttom är det inte.
Det är det visst. En glöggkväll går före allt annat. Jag rusar tvärt in utan att Emmie hinner invända något.
-Kom in nu, det är glöggkväll! ropar mamma.
-Vi kommer, ta´t chill, svarar Emmie. -Så bråttom är det inte.
Det är det visst. En glöggkväll går före allt annat. Jag rusar tvärt in utan att Emmie hinner invända något.
När vi kommer in i köket står mamma och bakar bröd.
-Vad bra att ni kom, kan ni hjälpa mig att duka? frågar hon vänligt.
-Okej, vi tar väl jultallrikarna? frågar jag.
-Dem blir bra. Hjälper du mig att ta ner muggarna, Emmie? Elena är ju inte lika lång som du, säger mamma.
-Visst, mumlar Emmie. Men varför behöver inte Elouise göra något?
-Elouise har ju fått ledigt från internatet för att komma hem, det kanske vore vänligt av dig att duka så att hon kan göra sina läxor på distans, säger mamma smått irriterat.
-Snälla, hetsa inte upp er över det. Det är ju jul, säger jag.
De lugnar genast ner sig. De verkar lyssna på mig, och det gör mig glad.
-Vad bra att ni kom, kan ni hjälpa mig att duka? frågar hon vänligt.
-Okej, vi tar väl jultallrikarna? frågar jag.
-Dem blir bra. Hjälper du mig att ta ner muggarna, Emmie? Elena är ju inte lika lång som du, säger mamma.
-Visst, mumlar Emmie. Men varför behöver inte Elouise göra något?
-Elouise har ju fått ledigt från internatet för att komma hem, det kanske vore vänligt av dig att duka så att hon kan göra sina läxor på distans, säger mamma smått irriterat.
-Snälla, hetsa inte upp er över det. Det är ju jul, säger jag.
De lugnar genast ner sig. De verkar lyssna på mig, och det gör mig glad.
Där borta kommer ju pappa med glöggen. Åh, det här ska bli så gott! Men vänta, det är ju bara fyra koppar. Hur tänker han nu?!?
-Varför har du bara fyra koppas? slinker det ur mig.
-Jo, det är så... börjar pappa, men avbryts av mamma som säger:
-Oroa henne inte. Det är inget älskling.
-Hon måste få veta! säger pappa. -Elouise och Emmie vet, hon har också rätt att veta!
-Vad är det? frågar jag skräckslaget.
Inget får ha hänt. Men vad skulle det ha kunnat vara?
-Varför har du bara fyra koppas? slinker det ur mig.
-Jo, det är så... börjar pappa, men avbryts av mamma som säger:
-Oroa henne inte. Det är inget älskling.
-Hon måste få veta! säger pappa. -Elouise och Emmie vet, hon har också rätt att veta!
-Vad är det? frågar jag skräckslaget.
Inget får ha hänt. Men vad skulle det ha kunnat vara?
Pappa sätter sig på sin stol och tar en stor klunk av den varma glöggen. Ska han inte vänta på oss andra?
-Varför väntar du inte? frågar jag.
-Pappa är väldigt trött och måste vila, säger mamma.
-Jag fattar inte varför. Kan ni inte bara berätta vad som är fel? frågar jag.
-Imorgon, kanske. Men pappa ska vara med då, och han vill vila nu.
Det här var hemskt. Skulle inte pappa vara med på vår glöggkväll? Han var ju alltid det!
-Pappa, du tänker väl stanna? frågar jag.
-Mamma har rätt, jag är väldigt trött och måste vila, säger han bara.
-Varför väntar du inte? frågar jag.
-Pappa är väldigt trött och måste vila, säger mamma.
-Jag fattar inte varför. Kan ni inte bara berätta vad som är fel? frågar jag.
-Imorgon, kanske. Men pappa ska vara med då, och han vill vila nu.
Det här var hemskt. Skulle inte pappa vara med på vår glöggkväll? Han var ju alltid det!
-Pappa, du tänker väl stanna? frågar jag.
-Mamma har rätt, jag är väldigt trött och måste vila, säger han bara.
Då får väl jag gå och hämta bullarna. Jag reser mig från min plats och går och hämtar bullfatet.
-Här är bullarna, säger jag.
-Gud vad bra, säger Elouise. Det finns ingen ironi i hennes röst, ändå låter det så.
-Okej, hur var skolan idag då? Andra december borde ni väl ändå ha gjort nåt kul? frågar mamma.
-Vi bakade pepparkakor ur ett recept på engelska på engelskan idag, säger Emmie.
-Blev det gått då? frågar jag.
-Ja, super, svarar Emmie.
-Här är bullarna, säger jag.
-Gud vad bra, säger Elouise. Det finns ingen ironi i hennes röst, ändå låter det så.
-Okej, hur var skolan idag då? Andra december borde ni väl ändå ha gjort nåt kul? frågar mamma.
-Vi bakade pepparkakor ur ett recept på engelska på engelskan idag, säger Emmie.
-Blev det gått då? frågar jag.
-Ja, super, svarar Emmie.
Emmie tar en stor klunk.
-Okej, du då Elena. Har det hänt nåt skoj? frågar Emmie.
-Nej, inget särskilt, svarar jag.
-Jaha, säger Elouise. -Jag har blivit ihop med Markus.
-Markus i nian? halvt skriker Emmie. - Han är ju assnygg.
-Ja, Markus i nian, svarar Elouise belåtet.
-Lyllos, är det enda Emmie säger.
Jag bryr mig inte om vem som får den snyggaste pojkvännen, tänker jag. Vad är det som har hänt med pappa?
-Okej, du då Elena. Har det hänt nåt skoj? frågar Emmie.
-Nej, inget särskilt, svarar jag.
-Jaha, säger Elouise. -Jag har blivit ihop med Markus.
-Markus i nian? halvt skriker Emmie. - Han är ju assnygg.
-Ja, Markus i nian, svarar Elouise belåtet.
-Lyllos, är det enda Emmie säger.
Jag bryr mig inte om vem som får den snyggaste pojkvännen, tänker jag. Vad är det som har hänt med pappa?
Plötsligt reser sig mamma och går fram till spisen. Jag upptäcker att glöggen är slut, och glögg är förmodligen det hon ska göra. I bakgrunden här jag Elouises och Emmies fnitter. Jag blundar och tänker. På pappa. Ingen har svarat på vad det är med honom