Lucka 23 - Tjugotredje December
När jag kommer ner i köket står mamma och tvättar spisen.
-Varför tvättar du? frågar jag.
-Inget "god morgon"? Vi får ju besök imorgon, älskling, säger mamma.
-Ännu en städdag? frågar jag.
-Jag är rädd för det, säger mamma.
-Varför tvättar du? frågar jag.
-Inget "god morgon"? Vi får ju besök imorgon, älskling, säger mamma.
-Ännu en städdag? frågar jag.
-Jag är rädd för det, säger mamma.
Emmie står och spelar gitarr. Va?
-Kan du spela gitarr!?! utropar jag.
-Ja, jag har spelat i tre månader, ler Emmie.
-Va? frågar jag.
-Ja, det skulle vara en hemlighet, svarar Emmie.
-Varför? frågar jag.
-Så att jag ska kunna lära dig, säger Emmie, vilket hon också börjar göra.
-Kan du spela gitarr!?! utropar jag.
-Ja, jag har spelat i tre månader, ler Emmie.
-Va? frågar jag.
-Ja, det skulle vara en hemlighet, svarar Emmie.
-Varför? frågar jag.
-Så att jag ska kunna lära dig, säger Emmie, vilket hon också börjar göra.
Efter lektionerna i gitarr går jag till pappas rum. Till min förvåning ser jag att pappa sprejar sig själv med något.
-Vad är det där? utbrister jag.
-Medicin, svarar pappa kort.
-Vad gör den? frågar jag
-Den gör så att jag kan andas, säger pappa och fortsätter.
-Hur då? frågar jag.
-Partiklarna är luftburna. Känner inte du att det blir lättare att andas? frågar han.
-Jo, erkänner jag.
Men jag är inte alls säker på att medicinen är bra för honom.
-Vad är det där? utbrister jag.
-Medicin, svarar pappa kort.
-Vad gör den? frågar jag
-Den gör så att jag kan andas, säger pappa och fortsätter.
-Hur då? frågar jag.
-Partiklarna är luftburna. Känner inte du att det blir lättare att andas? frågar han.
-Jo, erkänner jag.
Men jag är inte alls säker på att medicinen är bra för honom.