Lucka 5 - Femte December
Jag la mig tidigt igår, och är helt utslagen, som mamma brukar kalla det. Jag sover ända till klockan 11, och inte ens då är jag villig att gå upp, mamma får släpa mig upp. Det är torsdag idag. Bara idag och imorgon och sen är det äntligen helg och andra advent.
När jag kommer ner står frukosten redo, verkligen skönt. Det är ett fat fyllt med bullar, bröd och croissanter. Det finns även en väldigt välkommen kopp med varm choklad. På köksbänken ligger en lapp.
-Åkte tidigt idag, pappa är på årlig undersökning på sjukhuset och jag skjutsade honom. //Mamma
Jag undrar vad mamma menar med årlig undersökning. Har pappa blivit inlagd på sjukhuset nu? Ingen i min familj vet ju att jag vet. Borde jag berätta? Jag orkar bara inte just nu. Så jag äter helt enkelt upp min frukost och går till skolan.
-Åkte tidigt idag, pappa är på årlig undersökning på sjukhuset och jag skjutsade honom. //Mamma
Jag undrar vad mamma menar med årlig undersökning. Har pappa blivit inlagd på sjukhuset nu? Ingen i min familj vet ju att jag vet. Borde jag berätta? Jag orkar bara inte just nu. Så jag äter helt enkelt upp min frukost och går till skolan.
När jag kommer hem från skolan är jag väldigt trött och går bara och lägger mig i soffan, jag orkar liksom inte nåt annat. Tur att det finns en skön soffa i Emmies rum. Jag blundar och snart sover jag.
-Elena? Dens röst varav jag vaknar av känner jag inte igen.
-Vem är du? frågar jag sömnigt.
-Jag är Samuel Patriksson, överläkare på Sunset Valleys sjukhus, presenterar sig rösten.
-Varför är du här? frågar jag.
-Din pappa har åkt in för akut syrebrist på sjukhuset och jag skulle meddela att dina systrar kommer att ha ansvaret för dig de närmaste dagarna.
-Va? frågar jag sömnigt. Men jag har redan förstått vad det är som har hänt, tänker jag.
-Elena? Dens röst varav jag vaknar av känner jag inte igen.
-Vem är du? frågar jag sömnigt.
-Jag är Samuel Patriksson, överläkare på Sunset Valleys sjukhus, presenterar sig rösten.
-Varför är du här? frågar jag.
-Din pappa har åkt in för akut syrebrist på sjukhuset och jag skulle meddela att dina systrar kommer att ha ansvaret för dig de närmaste dagarna.
-Va? frågar jag sömnigt. Men jag har redan förstått vad det är som har hänt, tänker jag.