Lucka 6 - Sjätte December
Jag sitter tillsammans med Elouise i hennes säng.
-Är du ledsen för pappa? frågar hon försiktigt.
Jag bara nickar. Det är klart att jag är ledsen. Men det fanns inget jag kunde göra. Nu ligger han på sjukhuset för bevakning, men han ska komma hem ett tag idag. Jag är hemma från skolan, och på fredagar gör vi ändå ingenting vettigt. Jag byter till väderkanalen, jag vill se om vädret är lovande i alla fall. Det visar sig faktiskt att det ska snöa ikväll! Det är bara att hoppas att meteorologerna kan sin sak.
-Är du ledsen för pappa? frågar hon försiktigt.
Jag bara nickar. Det är klart att jag är ledsen. Men det fanns inget jag kunde göra. Nu ligger han på sjukhuset för bevakning, men han ska komma hem ett tag idag. Jag är hemma från skolan, och på fredagar gör vi ändå ingenting vettigt. Jag byter till väderkanalen, jag vill se om vädret är lovande i alla fall. Det visar sig faktiskt att det ska snöa ikväll! Det är bara att hoppas att meteorologerna kan sin sak.
Elouise försvinner ut ur rummet för att hämta nåt att dricka. Jag skyndar att byta till årets julkalender på barnkanalen. Den är okej, det handlar om en kanin som vill bli en hare... Lite enformigt. Elouise kommer in i rummet och frågar vad jag vill göra idag.
-Bara stanna i sängen och titta på TV, svarar jag.
Elouise nickar. Hon ska till skolan, hon måste ju plugga inför internatet.
-Ring om det är nåt, vi bor ju liksom femhundra meter från skolan, säger Elouise vänligt.
Jag nickar svagt till svar, och Elouise försvinner ytterligare en gång.
-Bara stanna i sängen och titta på TV, svarar jag.
Elouise nickar. Hon ska till skolan, hon måste ju plugga inför internatet.
-Ring om det är nåt, vi bor ju liksom femhundra meter från skolan, säger Elouise vänligt.
Jag nickar svagt till svar, och Elouise försvinner ytterligare en gång.
Jag somnar till i sängen och när jag tittar på klockan visar sig den vara tre. Jag går in i Emmies rum. Men vem det är som där inne gör mig förvånad. Pappa.
-Hej älskling, säger han. Jag ville inte väcka dig, så jag satte mig här och läste.
Jag kramar om honom. Han berättar att han bara får vara här i en timme, och att han har bara en kvart kvar. Sen måste han tillbaka till sjukhuset.
-Jag var rädd för att det här skulle hända. Jag ville berätta för dig, men det ville inte din mamma.
-När kommer du hem? frågar jag istället.
-Jag vet inte. Men jag hoppas kunna vara hemma till jul, svarar han.
Till jul? Jag trodde han kom hem nu! Jag börjar gråta, och pappa kramar mig ännu hårdare.
-Såja, gråt inte. Ni får hälsa på mig efter skolan på sjukhuset. Och du har mamma. Och dina systrar. Ni klarar det.
Men klarar du det? vill jag fråga. Men det gör jag inte, utan nickar. Och sedan är det dags att gå.
-Hej älskling, säger han. Jag ville inte väcka dig, så jag satte mig här och läste.
Jag kramar om honom. Han berättar att han bara får vara här i en timme, och att han har bara en kvart kvar. Sen måste han tillbaka till sjukhuset.
-Jag var rädd för att det här skulle hända. Jag ville berätta för dig, men det ville inte din mamma.
-När kommer du hem? frågar jag istället.
-Jag vet inte. Men jag hoppas kunna vara hemma till jul, svarar han.
Till jul? Jag trodde han kom hem nu! Jag börjar gråta, och pappa kramar mig ännu hårdare.
-Såja, gråt inte. Ni får hälsa på mig efter skolan på sjukhuset. Och du har mamma. Och dina systrar. Ni klarar det.
Men klarar du det? vill jag fråga. Men det gör jag inte, utan nickar. Och sedan är det dags att gå.
Lite glädje blir det i alla fall på kvällen. Precis som prognosen lovat kommer den första snön. Mamma har tagit hjälp av grannen och satt upp julbelysning. Det känns nästan som jul på riktigt. Men utan pappa är det ingen riktig första snö.