Lucka 8 - Åttonde December
Mitt på dagen går mamma fram till mig.
-Förlåt för att jag inte sa nåt om pappa, säger hon.
-Det gör inget, säger jag.
Jag delvis menar det. Mamma nickar.
-Vill du följa med till sjukhuset efter skolan imorgon? frågar hon.
-Okej, säger jag.
-Kan du ta bussen dit? frågar mamma.
-Okej, säger jag igen.
-Förlåt för att jag inte sa nåt om pappa, säger hon.
-Det gör inget, säger jag.
Jag delvis menar det. Mamma nickar.
-Vill du följa med till sjukhuset efter skolan imorgon? frågar hon.
-Okej, säger jag.
-Kan du ta bussen dit? frågar mamma.
-Okej, säger jag igen.
Dagen går rätt fort. Snart är det kväll och jag går ut i snön för att göra en snögubbe. Men plötsligt dyker det upp en trädgårdstomte ur snön och bara stirrar på mig. Men eftersom det förmodligen är ett trick av Emmie fortsätter jag som ingenting.
Det tar visserligen några timmar, och trädgårdstomten står kvar. Men jag orkar inte bry mig, jag koncentrerar mig bara på snögubben. Sedan jag var liten har jag försökt göra perfekta snögubbar, men aldrig lyckats. Idag är det min tur att göra det. Jag formar långsamt ett stort snöklot, och snart finns det tre där. Jag springer hastigt in för att hämta näsa, ögon och armar.
Det är skymning när jag är klar. Snögubben står där i sin fulla prakt. Men trädgårdstomten står kvar, creepar mig. Jag bestämmer mig för att gå in innan jag blir alltför kall vilket Elouise blev häromdagen så att hon fick stå och värma sig i evigheter vid brasan. Jag klappar händerna, jag är nöjd med snögubben. Sedan kommer jag på det; Emmie kan inte ha busat med mig. Hon sov över hos en kompis. Vem var det då?